Drömmer mig bort.

Fint väder.
Jag å pärla.
Vagnen skumpar på gruset.
Löven faller sakta å tyst ner från träden.
Det enda som hörs är pärlas hovar när hon skrittar på vägen
Hennes andetag å vinden som försiktigt blåser mig i håret.

Fint väder.
Jag å Ella .
Hovarnas klapprande mot gruset i vägen.
Värmen från hennes rygg.
Musklerna i hennes kropp under mig.
Hur jag kan gosa in fingrarna i hennes päls å långa man.
När vi skrittar i skogen å myser.
Frustande å andetag.
Bara hon och jag i det ögonblicket.

Just nu är det en bit bort.

I alla fall min å Ellas dröm.
Då jag blev omgipsad  i 4veckor till.

Men jag känner att jag ej kommer att fixa fyra veckor till utan att göra något.

Så därför har jag bestämt att jag ska till nästa helg ta mig ut till poisarna å klappa på dom.
Å sedan sätta pärla i vagn å fara ut på kort skritt tur.

Jag måste det för min själ.

Funderar även över onsdagen då jag känner att jag verkligen skulle vilja fara å fixa i sadelkammaren å smörja lite läder.

Jag har ju lite..........hm å smörja:)


Nåja.
Deta. Var kvällens funderingar. Nu är det natt.
/E